Åh herregud säger jag bara! Vilket dygn. Igår kväll skulle mitt plan till Istanbul (där jag skulle mellanlanda) gå kl 17.25. En stund innan utsatt tid ropades det ut i högtalarna att det var något tekniskt fel med planet men att en tekniker var på plats och undersökte saken. Det gick en timme och vi fick ingen information, det gick en timme till och då tillslut fick vi veta att planet till Istanbul var inställd. Det betydde alltså att jag skulle missa min anslutningsflight till Hurghada. I Istanbul skulle jag även träffa Mette och Adam från teamet men inte heller det skulle ske eftersom att jag var kvar på Arlanda. 

 

När vi hade fått veta att planet var inställt var vi tvungna att gå och hämta ut vårt bagage på rullbanden, sedan gå upp till flygbolagets diskar i ankommande-hallen för att få våra biljetter ombokade. Vi var kanske 60-70 pers som stod i denna kö och jag stod i kö i ungefär 4 timmar. Då fick jag ombokade biljetter till IDAG, fredag, ett dygn senare. Tills nu har jag sovit och hängt på Radisson Sky City Hotel på Arlanda, ett riktigt fint hotell så det har varit okej ändå, men igår var det inte lika roligt. 

 

Nu är klockan ialllafall 14.00 och om en stund ska jag bege mig ner till terminalen och återigen checka in mitt bagage, jag hoppas att allt går bättre idag. Dem andra har iallafall anlänt till hotellet nere i Egypten och verkar ha det bra. Nu längtar man ju mer än någonsin, hoppas att flygturerna går fort! Vi hörs snart!

En dag kvar, helt galet ju! Bloggen har fått vila dessa två veckor jag har varit hemma men nu när det är så kort tid kvar till avfärd var det dags att väcka liv i den igen :)

Jag har varit hemma i 2 ½ vecka och känslorna har varit ganska blandade under den här tiden. Det har förstås varit otroligt skönt att träffa alla här hemma igen, fy vad mycket jag har saknat alla. Den energin man får när man kramar en person som man har saknat intensivt i flera månader är ganska häftig. Men tyvärr så byttes alla hej-kramar ganska fort till hej då-kramar eftersom att tiden här hemma har varit begränsad. Den senaste veckan har varit tuff, jag har aldrig varit borta såhär länge som jag kommer att vara förut och jag hatar avsked; inte den bästa kombinationen med andra ord. Min största rädsla i livet är att förlora någon jag älskar eller att någon som jag älskar ska fara illa på något sätt och att inte vara hemma bland de som man håller närmast hjärtat så lång tid känns tungt och läskigt. Å andra sidan så är det ju min dröm jag är påväg mot så på det sättet är jag väldigt lycklig. Men jag försöker tänka att det måste få göra ont att lämna, för det betyder ju bara att man har riktigt fina personer att komma hem till sedan. 

 

Veckorna hrä hemma har iallafall bestått av massa kvalitetstid med finisar, repande av både barnshower och familjeshower, packning och shopping av det som behövs i Egypten och massa annat fixande hit och dit. Är skitnervös för att jag ska ha glömt några viktiga papper eller något men jag tror faktiskt att det mesta är på plats nu så det känns skönt. Ikväll ska jag på middag hos världens bästa ex-kollega Chilla och sen har jag skype-date med Mette, sen är det bara timmar kvar tills flyget går till Istanbul där jag ska mellanlanda. Ska sitta på Istanbuls flygplats i 4 timmar men som tur är kommer både Mette och Adam dit också så det känns inte så jobbigt :) 

 

Är så galet spänd på allt i Egypten, kan verkligen inte tänka på annat. Hur kommer vi att bo? Vad är det för människor vi kommer att möta? Hur ser allt ut? Hur kommer dansandet gå? Hur kommer publiken att vara? Hur ser våran scen ut? Kommer min röst att hålla? Finns det över huvud taget några affärer där? Hur kommer jag att klara mig utan min älskade mamma i 8 månader? Så många frågor, inte lika många svar. ÄN.... För snart är jag där!!! :)