Igår var det dags att säga hej då till alla kollegor och alla barnen. Det gick bättre än väntat, det var med tungt hjärta jag kom till jobbet men med ett betydligt lättare hjärta jag gick därifrån. Dels är det nog för att jag inte riktigt har fattat att jag inte kommer komma tillbaka på ett bra tag, kanske aldrig någonsin, men också för att jag verkligen fick ett bra avslut på min vistelse på Björkhagen. Jag blev firad med både tårta, presenter och kramar. Väldigt många fina ord fick jag också sagda till mig  som jag tar med mig. Jag känner mig stolt och tacksam - och självklart lite sorgsen över att jag nu lämnar ett kapitel i mitt livoch lämnar plats för ett nytt.

 

Det som är allra jobbigast är att lämna Chilla, min närmaste kollega som har jobbat i samma klass som jag. Vi har verkligen blivit tighta under den här tiden, skrattat som dårar och haft sjukt roligt tillsammans. Nu har jag en kompis som är 25 år äldre än mig, tänka sig hur det kan bli. Hon är världens roligaste och jag kommer att sakna henne väldigt mycket, det känns redan lite tomt. Tur att facebook och sms finns säger jag bara :)

 Chilla i sitt esse!

På tisdag kl 10.40 lyfter mitt plan, jag har 3 mellanlandningar så det kommer dröja många timmar innan jag är framme på Mallis. Men det gör ingenting, vi är som sagt ett gäng som åker tillsammans så det kommer nog bli kul och inte särskilt långtråkigt. 

 

Idag är packningen påbörjad också. Förstår inte riktigt hur jag ska få plats med hela mitt liv i en väska som rymmer 20 kg, men det löser sig. Allt löser sig!